Before and after

Jag saknar det liv jag hade för ett år sen. Då klev jag upp typ 7:30, åt makrillmackor, mjölk och banan, gjorde mig snygg och promenerade till jobbet. Där träffade jag mycket trevligt folk och bonade lite golv och sånt. Efter jobbet hängde jag med dom som slutat passet på Gilde kl 14. Vi hängde i solen eller spelade tv-spel, alt. rökte och drack kaffe. På helgerna brukade vi gå på stan och köpa det vi ville ha, typ kläder (har fan inte köpt kläder på snart ett halvår) och tv-spel. För ungefär precis ett år sen åkte jag och firade Annapopens student i Stockholm. Det var nog då jag bestämde mig för att det vore en bra idé att flytta hit och skita i Norge.

Vi flyttade i augusti och flyttade till... egentligen inte så mycket alls. Oskar har inte jobbat sen vi flyttade och jag har inte jobbat sen början på februari. Det är trögt att få tillbaka ett umgänge man inte haft på ett tag och nu när det kommit igång igen så ska vi packa och flytta igen. Jag har blivit ganska likgiltig för flyttar omkring, det känns som om man bara gör det. Avundas Karin som tycker det är stort att packa ner alla sina saker och dra utomlands, för det är ju stort. Jag känner mig mer bedövad och rotlös. Jag kan liksom blicka tillbaka på mina rötter; Ljusdal och Hudik och känna att jag inte har nånting att hämta där. Det känns lite tomt egentligen. Jag tror att det är därför jag mår illa varje gång jag åker dit, det är liksom känslan av att inte kunna återvända. Jag hoppas dock på en vändning i sommar. Att jag kan åka och hälsa på Sandra och David och uppskatta Ljusdal i sin enkelhet.

Nu är det mindre än 3 veckor tills vi blir hemlösa. Det blir nytt för mig, har alltid haft nånstans att packa upp förut. Nu ska våra grejer till ett förråd, och jag måste nog packa typ 2 lådor med kläder och sånt som jag kanske kan ställa hos mamma. Det är som motsatsen till hösten 2004 när jag bodde i min väska och slets mellan 3 hem. Förhoppningsvis hittar vi en lägenhet när vi väl är där, börjar ju jobba den 13e.

Jag tror att allt det här kommer göra mig till en rastlös person i det långa loppet. Det kanske kommer börja klia i min kropp efter ett halvår i Sundsvall och känslan av att behöva bryta upp kommer göra sig påmind. Man flyttar när det inte passar längre så att säga. Jag vill ju bara att det ska passa!