Man kan bekämpa det med projekt

En gång i gymnasiet skulle vi läsa dikter högt för klassen. Man skulle leta reda på nåt lämpligt skriven av nån svår person och övningen gick väl mest ut på att läsa vad som helst högt egentligen.
Hur som helst så ramlade jag över den här, som faktiskt kändes som poesi utan att vara larvig.

Man kan bekämpa det med projekt

som till exempel byggandet av en friggebod
anläggandet av en blomsterrabatt
eller anskaffandet av barn.
Man kan öppna fönstret, sätta på musik,
skura golvet och baka bröd.
Man kan skaffa intressen av olika slag
som till exempel maskning, kölhalning
och fönstersmutsning
eller kryptera sina känslor
och sälja dem till välbehövande

När det kommer är man alltid ensam
eller i grupp
Det är värst när man är två
och det kommer ändå
och slår in kilar
och gör rispor och täpper till
eller när det helt fräckt smyger
rätt igenom musiken
och lägger klorna på axeln
när till och med gamle Johann Sebastian
sitter och gnider alldeles förgäves
Då måste man öppna alla fönster
bygga tusen friggebodar
och baka tre ton bröd
som man sedan äter av
sextiåtta skivor om dagen
eller lägga sig ned och vänta
eller fäkta med armarna
Men det man inte kan göra
det man under inga omständigheter kan göra
är att vända sig om och promenera
rätt in

Pål Toler

Nu skrev jag helt enkelt ner den precis som jag hittade den, med punkter (eller snarare bristen på dom) och allt det andra. Vet inte riktigt varför jag gillar den, men det är väl för att det känns som att man vet vad han menar.

Jomenvisst

Sömnen och jag är inga bästisar direkt. När jag var liten fick mina föräldrar muta mig med ryggklining och bokläsning för att jag ens skulle vilja lägga mig. I tonåren körde jag mer på power naps, typ hänga på internet till kl 5, sova en timme sen ta två koffeintabletter och gå till skolan.
Det roliga med det var att vi hade modem på den tiden, så det jag fick gjort på internet på den tiden hade jag kunnat hinna med på typ... 1 timme idag. Det var på den tiden som man laddade ner från napster, pratade med folk på ICQ och de enda community man hängde på var skunk, och använde lunarstorm till att välja färgkoder. Jaja, sömn var det ja.
Jag har alltid haft sjukt svårt att somna in, typ slappna av och tänka på hoppande får och så. Om jag sover med nån pratar jag alltid tills jag själv somnar bara för att jag ska slippa somna sist. Efter 4 år har dock Oskar slutat "gå på den där lätta" och lägger sig helt sonika och somnar och lämnar mig åt mitt öde. Så skulle iofs. varenda normal person göra så det är väl inga konstigheter, jag brukar kolla på tv-serier i mp3:n och spela patapon och somna vid typ kl 4.
Det är iaf. så att idag vill jag stolt berätta att jag var sjukt trött både i förrgår och igår kväll så jag har somnat först två nätter på raken! Jag är så jävla nöjd! Däremot så sov jag i typ 10,5 timmar inatt och det är ju lite värre. Borde ju kliva upp och fånga dagen och allt sånt.

Vi har iaf. fått lägenheten i Skärmarbrink fram till 30/6 och allt är som det ska. Hon som bodde där har redan flyttat ut och vi skulle kunna flytta in typ idag om vi ville. Det är bara det att både jag och Oskar är så sjukt tröga så vi kommer nog inte flytta in förrän nästa vecka ändå. Egentligen är vi kanske mest trötta på att flytta i allmänhet.

Inatt drömde jag att jag bodde hos våra gamla grannar i Ljusdal, Kjell och Ulla-Britt. Jag hade ett eget rum och vi satt och kollade på TV. Det kändes helt normalt, vilket var kanske det skummaste.

Mitt största problem just nu är iaf. att jag inte vet hur jag ska komma runt problemet att Earth Hour sätter igång en halvtimme in i Robinson på lördag. Kanske kan se det på internet iofs., men jag är lite rädd att man kommer flyga in i rubriker om vem som blivit utröstad så fort man gå in på TV4:s hemsida efteråt. Tv4 vill ju alltid att svenska folket ska chatta med alla som åker ur deras program hela tiden. Inte bara dom som åker ur, utan alla som medverkar i allt egentligen.
Hade tråkigt en dag så jag läste chatten med dom där systrarna som åkte till Polen i spårlöst.
Rätt roligt att det var nån som frågade varför det bara var två av fyra syskon som åkte, den ena systern bah: TV4 ville ha det så. Hahaha, pinigt. Hej, inte vilja återförena folk utan bara ta med dom som ser bäst ut i TV.

Jaja, skitsamma, nu ska jag försöka göra nåt. Gå ut och kolla på solen eller eller packa eller ja... spela patapon 2.

PS. Förlåt Karin för ännu ett långt inlägg utan bilder =P

Framme

Efter en mycket obekväm bussresa är jag nu äntligen framme. Nora är bara trött, men hellre det än crankypants. Hon är iaf. mycket cool när hon tar det piano. Jag sov typ 2 timmar på bussen, men jag måste nog ta en till powernap snart ändå. Måste vara pigg och alert kl 20. Robinson ffs!

Good morning winelovers!

Inatt har jag inte sovit alls. Hade fullt upp med att försöka hålla min panikångest under kontroll. Jag förstår inte hur i helvete allt kan bli så krångligt, eller snarare varför det fortsätter vara det år efter år. Är nästan sugen på att kasta in handduken och flytta till Hudik. Jobba inom vården igen, eller vara arbetslös, kort sagt timewarpa tillbaka till innan Norge. Fast det sög iofs. ännu mer. Jag längtar efter tråkig vardag och just nu känns det som det mest otillgängliga man kan tänka sig. Jaja, det här blev ju deppigt och så hade jag ju inte tänkt. Det här är ju faktiskt en lyckans dag. Sitter just nu på en buss på väg till Jönköping för att träffa familjens nya tillskott. Bättre lördag kan jag faktiskt inte tänka mig.

Fredhäll

Jag bloggar samtidigt som jag och Karin går här, bara för att jag kan.

Flytt

När jag vaknar och tittar ut om typ 2 veckor kommer det se ut såhär. Skärmarbrink here we come! Nu måste alla hålla tummarna så att inte alltihop går åt helvete och jag blir ledsen hest.

You know you love me

Det förra inlägget är det första jag skickat från mobilen. Hur många jävla gossip girl-poäng får man inte för det då? Såhär ser mitt liv ut kring kl 13 när alla andra nyss ätit lunch:


Om ni inte visste det så har Patapon 2 kommit ut och jag har inte tid med så mycket mer.
Förutom att dansa med träd och kriga med drakar så har jag annars tittat på en lägenhet i Skärmarbrink idag. Om allt går som det ska flyttar vi dit om två veckor.
Det blir isåfall bara fram till sista juni, men men, bättre än att vara hemlös.

Igår satt jag och kåtade upp mig över olika bostadsrättsföreningar på Reimersholme. Musteriet eller vad den hette verkar vara bäst. Dom har kolonilotter på taket ffs! Det ingår i min femårsplan att få fast jobb så jag kan få bo där. Fick dessutom en blackout nyss och undrar om det verkligen heter bostadsrättsförening..? Det var som när David fyllde typ 16 och mamma bad mig lägga fram servetter. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vad fan en servett var för nåt. Mamma var så stressad så jag vågade inte fråga utan gick och gjorde nåt annat. När jag fick skäll för att jag inte lagt fram dom fick jag ju fråga vad det var, då exploderade hon lite tror jag.

Mat

Oskar gjorde en kärleksfull middag till mig igår. Godaste moset jag ätit i mitt liv. Annars så har jag varit på långpromenad med Johanna idag. Min nya favoritplats är Reimersholme. Fick jag bo där skulle jag vara den gladaste bruden i världen.

The time of snow

Såhär såg det ut kring kl 17 när jag vågade mig ut i alldeles för dåliga skor.

Idag har jag bokat en resa till Jönköping. Löjligt billigt ändå. Inte ens 450 spänn tur och retur. Att jag fick låna pengar av min mor för att kunna åka är en annan femma.
Annars var jag dessutom till Myrorna med två kassar kläder. Bruden i kassan luktade så äckligt mycket svett att det inte ens var synd om henne längre, hon var bara snuskig.
Nina kom på att jag är en person som borde vara rik, för även om jag inte är det så tänker jag som att jag skulle ha massa pengar. Eller som hon uttryckte det "lever för pengar som jag inte har". Eftersom det är så jävla synd om mig som inte får köpa nånting kul alls så köpte jag en fin klänning för 45 spänn. Det tycker jag att jag var värd.
Min man tyckte dessutom att jag var värd en köttbit, så 150 g fläskkarré med vitlökssmör blev min middag. Avrundade med typ... 20 räkor till efterrätt. Oskar sa att han tyckte att det är lite oroväckande hur lite jag tycker om djur och hur mycket jag tycker om kött. Det är såna gånger det känns bra att ha 3½ år av vegetarianism att skryta med. Det och lindrig pälsdjursallergi.
Nu har jag bakat kakor som Oskar kan äta till frukost om han vill. Fun fact till alla som vill sluta vara fettisar: En havrekaka(utan russin) a 40 g innehåller 270 kcal.
Tror att det ska bli min nya grej. Räkna ut kalorierna i allt fikabröd som man skulle vilja trycka i sig. Vem kunde gissa att man efter 2 havrekakor och ett glas mjölk lika gärna kunde tryckt i sig en big mac lix.

Blev ju ingen lång jävla promenad idag så jag peppar för imorrn istället. Tjohoo, pepp pepp!
Måste ju provgå min nya klänning.

Thank god it's monday

"I'm gonna tell you what I really think I like about Mondays
Cause they feel like Saturdays
When you don't gotta go to work
Every day is a holiday
I wake up when I want to
I do anything I wanna do
Can't wait for Tuesday"

Idag vaknade jag av att Oskar kom hem kl 12 på dagen, fylld av energi och livsglädje.
Det betydde även att jag förväntades vara lika pigg och glad så jag fick en puss, besvärligt mycket hjälp att sätta mig upp samt en kopp välling.
Tre timmar senare var jag som folk så jag åkte och mötte Johanna vid Skanstull och sen gick vi runt halva Söder, bokstavligen. Gick efter vattnet västerut och kom fram i Gamla stan. Vi måste ju ha gått över en bro, men det missade jag totalt. Jag blev gissningsvis för tagen av alla olika platser Johanna pekade ut som bra ställen att ha picknick på. Det faktum att det bara är mars har ingen inverkan på den idésprutan. Hur som helst var det jävligt fint. Funderar på att göra om samma grej imorrn, måste ju ha nån anledning att kliva upp ur sängen.
Sen åkte jag till kören. Är mycket stolt över att jag var i tid den här gången, för det betyder att man inte missar hela uppsjungningen. Det är ganska kasst att missa den om man är sjunger första sopran, det blir lätt att man låter som en döende fiskmås, men just idag spelade det minsann ingen roll eftersom vi bara sjöng upp typ till sjätte tonen från höger.
Tio minuter senare skulle vi emellertid kläcka ur oss första från höger, ni kan ju tänka er hur hett det lät. Inte så värst alls faktiskt. Satte den på typ.. sjunde försöket. Om man ska vara riktigt petig var den inte sänkt i våra noter heller så det var ett B. Det är nog det enda som är tråkigt med kör. Så fort man blir lagom uppsjungen så är det slut för idag. It sux!

Annars så verkar universum ha koll på våra planer för hösten också.
Vi fick en varsin adresserad katalog för HT 2009 från Nackademin idag.
Funderar alltså på att plugga i höst. Då ska jag läsa gymnasiepoäng bara.
Vägrar slösa bort nåt alls av mina 240 CSN-veckor för högskolan på nåt trams.
Dels det och dessutom är jag inte behörig... Jaja, det blir nog bra det där så ska vi se.

Nu måste jag sova. Har en lång jävla promenad som väntar imorrn.

Baby girl

Idag föddes en flicka i södra Sverige. Henne råkar jag vara faster åt.
Jag och Oskar sitter och firar med Asti Cinzano och Street Fighter IV.

Känns så sjukt konstigt, en helt ny familjemedlem. Poff bara.

Historien om hur jag fick veta det är f.ö. också rätt sjuk.
I augusti när jag och Oskar flyttade från Norge sov vi en natt hos min bror.
Allt var peachy cane och vi spelade buzz och åt pizza.
Morgonen när vi skulle åka så testade jag deras nya dammsugare, och någon
gång efter det så kommer Oskar fram till mig och säger att jag måste tappat ett kvitto.
Kollade på det, det var från ett bibliotek, och det stod bara titlar som "9 månader", "du är gravid" och massa sånt. Jag sa att det inte var mitt iaf. och räckte kvittot till Frida, som i sin tur tittade på min bror och sa "Anja har hittat bibliotekskvittot". Det sjuka var att när Oskar hittade det låg det ovanpå väskan med våra sängkläder och han hade tagit upp det och kollat och sen inte fattat vad han skulle göra så han gav det till mig. Det måste blåst upp dit när jag dammsög.
Iaf. så berättade dom att dom skulle få ett barn i början på mars, and here we are.

Nu måste jag fortsätta fira min brorsdotters födelsedag.

Fear of the bugs, fear of the knife

Mina två livslånga rädslor:

1. Bli stucken/biten av nån insekt. En gång när vi var ute på nån bilsemester flög en geting in i det öppna fönstret och började psyka min storebror David. Han fick världens panik och började skrika och vifta, det kan man ju förstå. Ingen fattade riktigt vad som hände och hur som helst blev han stucken. Han var helt förstörd och jag var livrädd. Ända sedan dess har jag fått för mig att det värsta som han hända en är att bli stucken av en geting. Hela sommaren är det bara dodge, dive, duck, dip and dodge som gäller och jag har gjort mycket stunts för att klara mig undan dom jävlarna. Jag har emellertid lyckats rätt bra, vad jag vet har jag aldrig blivit stucken i mitt liv. Jag har inte heller blivit attackerad av någon broms, fästing eller annat snusk.
Rädslan för att bli stucken däremot har ökat mer och mer för varje år. Nu är det nästan så att rädslan rimligtvis är värre än sticket/bettet. Därför är vinterhalvåret det bästa jag vet. Man slipper svettas och man slipper alla jävla getingar.

2. Knivarna i en matberedare. Min mamma har alltid tyckt att jag ska respektera allt möjligt och det har vi väl tjafsat om en del. På en punkt har hon dock varit stenhård: råkar du nudda knivbladen som sitter i matberedaren kommer du förblöda och dö. Så fort hon plockat fram matberedaren har det varit ett allvarligt blickutbyte följt av varsam hantering och dödsångest.
Man fick absolut inte lägga ner knivdelen i diskvattnet, då kanske man inte såg den när man skulle diska = då kunde man råka nudda den i vattnet = ond bråd död. Den här känslan förföljer mig än idag. Som igår, då jag skulle göra rotmos. Hade ingen potatispress så jag fick plocka fram matberedaren och vaaaarsamt placera den på köksbänken, vaaarsamt lägga i alla rotsakerna och sen när det var klart, vaaaarsamt lyfta kniven och skölja den under kranen, livrädd såklart. Ställde ifrån mig den långt in mot väggen, rädd för att jag kanske skulle råka knuffa ner den och kapa av mig alla tår. När jag sedan diskade den (läs paniskt slog på den med diskborsten) och sen vaaarsamt torkade den trodde jag att jag skulle börja gråta av ångest. Sen packade jag tillbaka alltihop och ställde tillbaka den i skåpet. Tror jag ska köpa en potatispress.

En helt annan sak är dock att det här är en lyckans dag. Idag blir jag förhoppningvis Faster Anja.
Yeey! Jag skriver förhoppningsvis för att min bror Mårten har lite av den här Man ska inte ropa hej..-attityden och det har smittat av sig på mig en del också... Det är ju bra också, man kan aldrig vara nog försiktig. Jag tror att han kommer bli en bra pappa min bror. Han kommer lära sin son/dotter allt som finns att veta om att respektera köksmaskiner.