Det är ganska lustigt att jag inte tycker att jag har nåt bra att skriva, men att jag alltid tycker att jag kommer på bra saker att säga. Även om det verkar som att alla mina dialoger egentligen är monologer så behöver jag uppenbarligen den där nicken eller ett uppmuntrande "mhmm" eller "jaha" för att kunna mala på tills det blir vettigt. Även att riktigt långa meningar aldrig låter lika långa som dom ser ut i skrift...
Idag har jag hur som helst lyckats slå världsrekord i att vara sämst.
Såhär skulle min dag se ut (åhåhååå, älskar listor!)
Gå upp, duscha etc.
Jobba mellan 8-17
Åka och möta min syster och sen ha kör fram till 20:30.
Komma hem vid 21:30 sen somna som en däckad ko.
Allt detta bestämde jag mig för igår kväll.
Såhär blev det
Vaknade av att jobbet ringde och väckte mig kl 9:30
Kände mig sjuk, försenad, sämst och bitter på livet = stannade hemma
Veronica Mars
Frukost
Veronica Mars
Diska
Veronica Mars
Middag
Veronica Mars
Hänga tvätt
Veronica Mars
Baka en kladdkaka
Veronica Mars
Sen, som en gåva från gudarna har inte nästa avsnitt hunnit ladda klart än, och därför har jag tid att berätta om min o så händelserika dag.
Idag låg jag och Oskar och pratade, inte helt olikt alla andra fattiglappar, vad vi skulle göra om vi vann en varsin miljon. Jag sa att jag skulle köpa en massa saker, men Oskar sa att han skulle plugga! Skita i studielånet och bara plugga på like a motherfuckah.
Här går man runt i en illusion och tror att man har nåt slags försprång när det kommer till vuxenlivets ansvarstrams och så visar det sig att jag verkar vara på väg bakåt i tiden.
Fortsätter jag följa den här vita kaninen så kommer jag väl upptäcka att jag egentligen är 13 år.
När jag var typ 7 år så funderade jag väldigt mycket. En sak jag ofta funderade på var hur spindelmannen och stålmannen gjorde när dom gick på toaletten, samt varför man aldrig fick se det. Inte för att jag ville se dom pissa, utan för att jag inte fattade när dom hann göra det.
Nu vet jag bättre. Såklart att dom bara visar alla rafflande händelser, ingen vill väl se spindelmannen sitta och skita och läsa senaste numret av level?
Nu kommer twisten!
Eftersom alla alltid bara vill se alla spännande saker som händer, vare sig det gäller top model, random program på animal planet, dokusåpa, sitcom osv., hur kommer det sig då att man väljer bort alla cliffhangers i sitt vanliga liv?
Alla säger att dom vill ha trygghet, stabilitet osv, men hur ofta har man inte hört folk säga att dom önskar att nåt kunde hända? Tänk om man skulle vara wild'n'crazy hela tiden, njuta av sin ungdom, leva ett liv utan ånger, go with the flow, yada yada yada.
Det finns en anledning att i dom "lyckliga" sagorna så slutar det alltid med "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Simple and clean och man stänger av filmen med en trevlig känsla. Fel fel fel! Det är för att ingen människa i världen skulle palla att skriva om hur askungen och prinsen sitter hemma på en lördagskväll och pratar om vem som ska vinna körslaget. I ärlighetens namn finns det nog inte en människa som skulle vilja läsa om det heller.
Man har nog av det när man vaknar på morgonen och ska börja sin dag.
Det jag vill ha sagt med det här är att visst, jag tycker att jag är helt körd i huvet som sover över och sjukanmäler mig på det här viset, men samtidigt kommer det ett litet sug i magen som säger att nu jävlar kommer det hända nåt snart. Eller så beror det på att jag är sjuk. Alltså sjuk som i halsont.
Men se där, jag kan uppenbarligen det här med envägskommunikation ändå!
Booyaka!
word... :D
SvaraRadera