Uhuu, livet

Ja, varför inte kicka igång det rafflande året 2009 med en blogg?

Med tanke på att mina händer och fötter blir kallare för varje dag, så känns det som att det inte finns någon tid att förlora. Inte med detta sagt att jag verkligen kommer att dö av nåt som passar in under rubriken angiologi, men man vet ju aldrig. Jaja. Den tiden, den sorgen.

Jag är alltså 22 going on 57, så jag måste ju ha nåt som påminner mig om att jag fortfarande borde känna mig som en twentysomething. Enligt metro så är min generation känd för att fläka ut sig själva på internet och det är ju nåt man måste ta på allvar. Hur ska man annars känna igen sig i beskrivningen av 80-talisterna? Jag vet ju hur mycket jag redan sörjer över att jag missade modet med jazzbyxor på mellanstadiet.

Mina nyårslöften är iaf. som följer:

- bli mer social
- bli gladare
- bli snyggare
- bli smartare

Sist men inte minst ska jag även försöka hitta tillbaka till den person som jag var förut, utan att förlora den person jag blivit.