Nu kommer ett rafflande bevis på att jag kan bara plöja igenom saker utan att gå in på detaljer. I fredags jobbade jag min sista schemalagda dag på förskolan, sen träffade jag Johanna, sen blev jag full, sen gick jag ut med Richard och Janne. I lördags träffade jag Nina, sen... uääähh, nä nu pallar jag inte det här nåt mer. Det är ju så sjukt tråkigt att skriva om absolut ingenting.
I lördags vaknade jag och mådde som skit, åt en big mac (som jag sparat i kylen sen dagen innan) med kniv och gaffel som nån gammal tant och sen åkte jag till slussen och träffade Nina. Vi skulle gå och shoppa som alla coola systrar gör. Det vi annars gör tillsammans är att sjunga i kör, och det är kanske inte nåt som är så hett, vad vet jag. Vi åkte iaf. till gamla stan där Nina letade efter en tysk ljusaffär och jag letade efter eventuella rester från det maffiga blodbadet. Vi gick runt så ett tag som två nördiga(re) versioner av oss själva och sen fikade vi.
Uhhh, nu blev det för långdraget ändå... Försöker igen.
Jag och Nina gick och shoppade några timmar, sen åkte jag till Vällingby och handlade mer saker.
När jag kom hem var klockan typ 18:30 och jag var död. Oskar gjorde potatis/purjolökssoppa och när jag hade tagit det lite lugnt i en timme så började jag om igen. Duschade, bytte om och allt sånt man gör och sen drog jag till Richard. Singstar, Sprit och Spy bar och sen åkte jag taxi hem igen. Har blivit så taxikåt. Skyller på att jag är "rädd för att gå själv". Nu är det faktiskt så att jag har gått igenom minst 50 olika sätt att hantera en sån oprovocerad attack, så jag kommer nog snarare bli förvånad när den dagen verkligen kommer då jag måste försvara mig själv/nån annan/mina saker/nåns hund.
Idag har Oskar lagat moussaka och jag har diskat. Vi kom nyss hem från Vällingby där vi varit på romantisk söndagsdejt. Vi såg Benjamin Button-filmen, eller som jag skulle kalla den; Forrest Gump 2.
Inte med detta sagt att den var dålig eller nåt, men seriöst, hur tänkte dom? Alla dessa jävla visdomsord/one liners som är till för att ge en lite nya synsätt. Tänk om nån på min mormors begravning hade kommit fram till mig och sagt nåt i stil med "Men Anja, vi måste ju förlora dom vi älskar, hur ska vi annars veta hur viktiga dom var". VAAAAAA??? Vad säger du, är du körd i huvet? Nä, man förlorar folk för att dom dör och man vet troligen hur viktiga dom var innan, annars skulle man inte sörja! OBS det har inget med mormödrar att göra i filmen OBS
Eller den här: “It’s a funny thing coming home. Nothing changes. Everything looks the same, feels the same, even smells the same. You realize what’s changed, is you.”
Det är ju uppenbart att den som säger så inte kommer ifrån nån skilsmässa. Om jag skulle jämföra min mammas och pappas respektive tvåor kontra mitt barndomshem så skulle jag nog säga att bra nog mycket har förändrats. T.ex. det faktum att ingen av dom ens bor i samma kommun där jag växte upp, eller att jag aldrig har bott i nån av dom lägenheterna mer än i en vecka på en madrass.
Uhhh, ju mer jag tänker på det desto sämre var den. Fast den får väl en femma ändå.
Nä, nu ska jag sova. Jag är ju arbetslös imorrn så det är viktigt att kliva upp i tid så jag hinner med all arbetslöshet innan jag kommer hem. Det är så jävla jobbigt att vara arbetslös, jobbigare än att jobba.
Äh, gonatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar