Man kan bekämpa det med projekt

En gång i gymnasiet skulle vi läsa dikter högt för klassen. Man skulle leta reda på nåt lämpligt skriven av nån svår person och övningen gick väl mest ut på att läsa vad som helst högt egentligen.
Hur som helst så ramlade jag över den här, som faktiskt kändes som poesi utan att vara larvig.

Man kan bekämpa det med projekt

som till exempel byggandet av en friggebod
anläggandet av en blomsterrabatt
eller anskaffandet av barn.
Man kan öppna fönstret, sätta på musik,
skura golvet och baka bröd.
Man kan skaffa intressen av olika slag
som till exempel maskning, kölhalning
och fönstersmutsning
eller kryptera sina känslor
och sälja dem till välbehövande

När det kommer är man alltid ensam
eller i grupp
Det är värst när man är två
och det kommer ändå
och slår in kilar
och gör rispor och täpper till
eller när det helt fräckt smyger
rätt igenom musiken
och lägger klorna på axeln
när till och med gamle Johann Sebastian
sitter och gnider alldeles förgäves
Då måste man öppna alla fönster
bygga tusen friggebodar
och baka tre ton bröd
som man sedan äter av
sextiåtta skivor om dagen
eller lägga sig ned och vänta
eller fäkta med armarna
Men det man inte kan göra
det man under inga omständigheter kan göra
är att vända sig om och promenera
rätt in

Pål Toler

Nu skrev jag helt enkelt ner den precis som jag hittade den, med punkter (eller snarare bristen på dom) och allt det andra. Vet inte riktigt varför jag gillar den, men det är väl för att det känns som att man vet vad han menar.