Face your fear - del 1

Hej världen.

Jag är rädd för många saker. Som min sambo ofta poängterar; jag är en liten tönt.
Idag tänkte jag berätta om av av mina rädslor nämligen...


... den orangea knappen på guitar hero!!
Första gången jag testade guitar hero tror jag att det var tvåan jag spelade. Det var hemma hos kollektivet Härén/Palm/Norin osv. i Tönsberg och då var jag rädd för alla knapparna.
Sen testade jag GH 3 till xbox nån gång förra året, och strax efter så köpte vi det till PS3. Jag har alltså i ett år spelat på medium, och totalvägrat varje gång nån tyckt att jag ska spela på hard, pga. rädslan för att behöva flytta handen kanske? Inte fan vet jag. Inga av mina rädslor är väl rationella (jag är även bl.a. rädd för vissa pizzerior och för navlar, men det är andra historier)
Hur som helst så tog jag tag i det här i söndags, med strålande resultat. Klarade alla låtar jag provade och tog Tom Morello på första försöket. Nu är min plan att jag ska klara karriären på hard, sen är det fan dags att skaffa ett jobb... eller GH: World tour...

Annars måste jag säga att det är sjuuukt roligt att nästan alla musiker jag känner hatar den där plastgitarren. Jag kan inte för mitt liv förstå varför. HALLÅ, DET ÄR ETT TV-SPEL!!!
Ingen tror att det är samma sak som att spela gitarr på riktigt! Det är dessutom fullt möjligt att spela det på dosan, iaf. på medium. Visst att det är liiite skumt att om man är van att spela en skala på gitarren så blir det istället röd knapp, blå knapp, röd knapp, blå knapp osv., men det är fortfarande två helt olika saker. Jag har fan aldrig hört nån klaga på att det inte är samma sak att trycka på en knapp på en dosa som att slå nån på käften på riktigt när dom spelar beat 'em up. Eller att det inte känns riktigt autentiskt att spela duck hunt till NES jämfört med att fyra av nåt jävla shotgun.
Jag tror helt sonika att alla som har svårt att acceptera det här spelet är folk som inte kan skilja plast från the real deal och då kanske man ska ta och fundera ut om man verkligen är musiker eller inte? Haha, in your face!

Annars har jag deklarerat i Norge via internet idag, samt pratat i telefon med alla i min familj om helt skilda saker. Känner mig mycket nöjd med min dag.

Nu ska jag dricka saft och klappa mig på bröstet, som folk säger sig göra när dom är tillfreds.