Tärningen är kastad

Efter en tids muttrande, planerande in i absurdum och massa massa fail har jag och Oskar nu skakat både händer och fötter och kommit fram till följande: Vi skiter i det här och flyttar till Sundsvall.
Jag tror att jag har tittat på det här från alla möjliga vinklar och det blir helt enkelt bäst. Vi ska försöka göra nån slags flytt under juni, kanske i flera omgångar med bil så det blir mindre som en flytt och mer som åka lite bil med lådor. Hatar fan att flytta. Ge mig fast inkomst och ett hus nu! Jag vill slå mig neeeeer! Jaja skitsamma. Vi ska iaf. skriva oss hos Karin så att vi kan plugga komvux i juni trots allt. Då kan jag ju säga att jag gjorde nåt med min tid här iaf.

Jag tror att det finns två meningar med livet; att avla och att levla. Tills jag fyllde typ... 12 gjorde jag inget annat än att levla. Sen gick det som sagt utför till allas stora förtret. Förra året vid den här tiden skulle jag nog uppskatta det till att jag låg på typ level 33 (om 99 är det högsta), mest genom fusk (aka Norge), men nu är det som att jag glömde spara och istället står och trampar på level 18 och inte kan klara nåt jävla pussel som tar mig till bossmatchen. Bossen i den här frågan är en examen som gör mig yrkesmässigt oumbärlig.

Annars tog jag upp min karriär på guitar hero 3 idag. Såg inte poängen med att jag spela nåt annat än quickplay efter att Oskar spelat upp nästan alla låtar. Spelade mig från Lay down till Through the fire and flames på tre sekunder och klarade både Slash och sista bossen på första försöket. Övade iofs. på lite battle hos Karin igår kväll. Måste nog våga mig på att spela på hard, men jag är sjukt rädd för den orangea knappen.