Folk jag aldrig vill prata med

Alltså, jag dör!

Sitter i datasalen och lyssnar på fyra morons som ska dels göra ett grupparbete och dels skriva det på datorn. Det är en jävla komedi. Nyss bah

- allså, det är så jöbbigt med det här fejsbökk! ja måste ju tömma varje daaa!
- jaa, jag mää, ja tömmer varje daaa!

Eller min nya favorit

- amen lyssna på mitt arbete då "en chef som inte lyssnar på sina anställda utan bara går sin egen väg begår en DÖDSSYND". Ja, försökte använda lite finare ord, låter det märkvärdigt?
- nää, det var jättebra tycker jaaaa, säger dom andra tre.

Nu när dom suttit här och bondat säger dessutom den enda killen i gruppen

- hur äre märe gumman, du ser lite sjuk ut?
- ja, jag mår lite dåligt
- ja, sånt ser ja direkt ja, på en gång allså, jag ser de på ögena! på min fru också, på en gång ser ja de, hon behöver inte säga nå heller, det syns liksom under ögena!
- Mmm...

Nu kom det bästa
En mobil ringde och så dunkar "hero" från melodifestivalen igång.

Jag känner mig återigen tacksam för att dom flesta på kurserna jag läser är gymnasie-dropouts och således inte säger såna här saker. Skulle jag behöva vara med i den här gruppen skulle jag grina varje kväll.