Inatt drömde jag så fruktansvärt mycket galenskaper. Jag borde såklart ha satt mig ner här och skrivit så fort jag vaknade istället för att lägga i en tvätt, nu har jag redan glömt det mesta.
Det var iaf. natt, och det är svårt att avgöra om jag var ett barn eller om jag bara såg världen genom ett barns ögon. Det där liksom fantastiska synsättet när allt är nytt och spännande. Jag minns att jag hittade en gammal snusdosa i plåt på vinden i Ljusdal, efter det klättrade jag ut genom luckan i väggen och allt var liksom vafan... magiskt typ. Det var som att hela världen var ömsom tecknad och ömsom datoranimerad och jag gick mest runt och upplevde allting. Snusade gjorde jag också, ur min lilla plåtdosa. Jag träffade en massa roligt folk. Skådespelade (bl.a. Johnny Depp som han ser ut i den kommande Alice i Underlandet-filmen) och vanliga folk, minns inte så mycket av vad som hände.
Sen satt jag i soffan hemma i Ljusdal tidigt på morgonen i min pyjamas och tittade på det första avsnittet av den nya internationella julkalendern och drack varm choklad. Dom hade med mycket av det jag hade upplevt. Hela min familj var där (inkl. pappa, Yvonne och mamma) och det var inte stelt och ytligt som det brukar vara. Alla var avslappnade och glada, och när avsnittet tog slut så upptäckte mamma att det snöade utanför. Det hade redan kommit säkert en halvmeter.
Jag önskar att jag kunde ha kvar den här känslan i maggropen hela dagen, tyvärr så spricker nog bubblan så fort jag sätter mig och börjar plugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar