Jag insåg igår kväll att jag inte har varit på semester på väldigt, väldigt länge. När jag åker bort så åker jag alltid till någon och hälsar på, men den där känslan av att man vill ha miljöombyte och åka bort från något infinner sig inte riktigt. Jag vet inte varför heller. Det verkar som att alla har den utom jag. När jag sitter på bussen på väg ner från det där jävla berget är allt jag tänker "hem, hem, hem, jag vill hem, hem..." osv.
Det finns inget speciellt hemma heller, bara möjligheten att spela tv-spel, vara barfota, ha på sig myskläder och allt annat som är bra med livet egentligen. Fan, det är lite pinigt att inse hur hemkär man är.
Hur som helst så sa jag till Oskar att vi kanske skulle åka på semester tillsammans (eftersom vi aldrig gjort det till skillnad från alla andra par jag vet om) och hans svar blir en fråga; vart ska vi åka då?
Det är ju just det. Jag vill ingenstans. Det finns ingen plats jag längtar efter, ingen stad jag vill "upptäcka" och ingen strand jag vill ligga på. Jag funderar på om jag är sjuk, eller rädd eller bara saknar den där flykt-delen av hjärnan.
Jag funderade iaf. på om jag ska börja spara ihop lite pengar, får rota upp nåt behov av att "se nåt nytt" som motivation, så att om det en vacker dag dyker upp nån som vill dra med mig på ett s.k. äventyr så kan jag rida på implusen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar