Det är nåt speciellt med att närma sig folk när man kommit över 20-årsstrecket. Det ska liksom vara färdigt vid det laget känns det som. Man ska ha sina BFFs och alla andra är liksom bara utfyllnad. Klasskompisar, kollegor osv.
Men om man inte är klar då? Vad gör man då? Det är fan omöjligt, eftersom alla andra färdas i klungor. Om man hittar en person som verkar trevlig osv., så sitter dom alltid ihop som siameser med nåt eller några jävla spån. Det är helt omöjligt att ta sig in i gruppen och ta bruden och sticka, det ska ju vara gruppaktiviteter och fester och hallabaloo och om man inte vill det utan bara hänga med shysta bruden? Då har man gett sig in på en omöjlig bana.
Dagar som min självkänsla är låg brukar jag tänka att jag är Karins spån, och nu har universum lyckats spearera oss. Nu kommer nån kompistörstig jävel nästla sig in i hennes liv och göra sig oumbärlig och fan, det är så man kan börja gråta. Ska skaffa en pin som det står "ta inte min kompis" på.
fan vad du är fin anja!
SvaraRaderadet kommer aldrig att hända!!! jag lovar dig och du vet att det är sant
SvaraRaderaJag får också känslan av att man ska vara klar vid 20, alla vänner osv.. nu så får man hoppas att man får bra arbetskamrater, typ.. hm..
SvaraRadera