Falling down

Jag har kommit till en liten, men kanske betydelsefull, insikt om mig själv.
Jag tycker det är helt sjukt roligt att ramla! Älskar känslan av att flyga omkull, inte veta hur det gick till samt inte veta hur ont man kommer få. Jag är vanligtvis otroligt kontrollerad i allt jag gör. Tycker om att ha överblick över saker och veta hur jag ska ta mig framåt i livet, planera hur jag ska styra saker för att dom ska vara bra om 5 år och sådär... Det kan bli ganska tärande att vilja lyckas med allt, och ramlar man omkull så har man ju misslyckats med en av dom mest basala sakerna i livet ffs. Jag önskar alltid att jag var lite modigare, kanske att jag kunde våga lära mig åka skateboard eller nåt, och nu känns det som att jag kanske kommer våga prova. Kanske i sommar.

Fram tills dess så ska jag fortsätta med ett av mina stora nöjen; stå i mitten av långa stadsbussar (på snurrplattan), kränga fram och tillbaka och hålla i mig för glatta livet, men i hemlighet hoppas att på en tvärbromsning så jag flyger åt helvete.