Här på cityakuten sitter jag och min urinvägsinfektion och väntar på att det ska bli vår tur. Vaknade med sjuka ryggsmärtor imorse, sen åkte jag iväg till centralen för att träffa mamma innan kören. På vägen fick jag frossa och när jag kom fram var jag nära att kräkas. Det var kanske då jag fattade att det var allvar, jag kräks ju fan aldrig. Jag hoppas på antibiotika och att jag kommer hem igen utan att spy. Håll tummarna ni med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar