Humorn i mitt liv

Vissa har ju sån tur att dom skrattar varje dag. Jag skrattar förvisso ofta och gärna, men sällan hjärtligt och länge. Det är liksom nån slags spärr i mitt huvud som gör att jag alltid tycker att saker är bara lagom roligt. Man fnissar, men kan fortfarande prata och agera normalt. Karin däremot börjar ofta skratta så hon gråter, inte kan andas och mest ligger i en hög och krälar. Är det nåt man borde skratta hjärtligt åt så är det att se Karin skratta hjärtligt om man säger så.

Hur som helst så ska jag presentera dom två saker som hittills i år har fått mig att få Karin-liknande skrattanfall att jag trodde jag skulle sprängas eller tappa förståndet.

1. Kelso och hans far under carrieer day på that 70's show.



2. När Simon sa nåt om brunsås på pizza och jag helt plötsligt ser framför mig nåt sånt här:


När man bara ser det såhär är det ju inte så kul, men föreställ er en "pärpizza" som är inbakad, med brunsås, köttbullar och saltgurka. Det är ju så jävla stört! Hahahaha!