Resident Evil R.I.P

Jag insåg vilket behov jag hade av att spy galla över vad tiden gjort med en av de bästa spelserierna som gjorts. Till historien hör även att jag aldrig själv spelat spelen, jag har helt enkelt varit för jävla rädd. Även att det var låst kamera förr, och den galna styrningen blev för mycket för mig att hantera i kombination med alla zombies. Här kommer iaf. nån slags nostalgitripp.

Kort kuriosa: Umbrella Corp. är alltid bovarna. Dom har utvecklat T-virus, senare G-virus och T:Veronica-virus. Deras mål är att göra skitbra bioweapons, men det går alltid åt helvete. Hjältarna är (nästan) alltid Jill Valentine, Chris Redfield, Leon Kennedy eller Claire Redfield och målet är allt som oftast att överleva.

Anyway, det var såhär det började.
Jag var 11 år och vi hade av nån anledning ett playstation i huset. Kan ha varit Mårtens. Jag satte mig ner och tittade och det här var vad jag såg:



Fan vad rädd man var! Redan där! Det är första zombien man ser i Resident Evil. Det handlade om Jill (eller Chris om man var modigare och spelade på hard), medlemmar av specialstyrkan S.T.A.R.S, som skulle åka till ett mansion och kolla upp varför alla bara dog och försvann där typ. Jag och min eminenta tv-spelskompis Richard spelade hela spelet hos honom. Det var bara bra om man var två på den tiden eftersom det var så mycket pussel, koder och information man skulle minnas. Det var bland annat det som gjorde spelen till vad dom var.
Efter att bara ha mött sega zombies och nån boss, samt pusslat sig fram och tillbaka utanför huset kommer helt plötsligt en cutscene som ser ut såhär:



OMG! En hunter! Det man ser på filmen är att den spinger efter en samma väg som man just gått och att den är snabb som ett helvete. Skräcken man kände då alltså... Ojojoj...
Jag kan erkänna att det är lite löjligt såhär 12 år senare, remaken till GC är bättre.

Sen kom tvåan, som handlade om Claire (Chris syster) och Leon, och det utspelade sig i Raccoon City, en stad nära det mansion där man ränner runt i ettan. Här är en maffig trailer



I trean handlar det om Jill igen. Hon ränner också runt i Racoon city och blir förföljd av "Nemesis" som är inställd på att döda alla från S.T.A.R.S. Man hör honom till och med rossla fram det i den här videon



Sen kom Code:Veronica. Det utspelar sig på Antarktis och innehåller bland annat den galna mannen Alfred som klär ut sig till sin syster Alexia ibland. Alexia i sin tur ligger i nån slags cryochamber sen 10 år tillbaka eller så och allt det här blir förstås hysteriskt spännande, när man slänger in Lite Umbrella och lite monster.

Innan allt gick ut helvete så släpptes även Zero (som man förstår av namnet är det vad som hände innan ettan), samt en remake av ettan till GC + en massa chronicles- och survivor-spel som jag inte vet om nån har spelat.

Sen kom Resident Evil 4. Det står nåt på baksidan om att man ska glömma allt man vet om RE, inklusive Umbrella och Zombies, som att det skulle vara nåt positivt. Det är det ju inte kan man säga. Visst, det är snyggt och bra, men inte mycket mer än så.
Hörde att capcom fick mycket kritik för alla pussel, så då drog dom ner på dom. Smart drag där, jävla idioter.

Femman har jag ju redan sågat, så jag skriver en top 5 lista på mina 5 bästa RE-minnen istället.
Utan inbördes ordning.

1. När hundarna hoppar in genom fönstren i ettan
2. När man får se hur råttorna spred viruset till Raccoon City
3. Att det jämt ska sluta med en helikopter och en Rocket Launcher
4. Växten man ska ha ihjäl i ettan
5. Alla dokument och all information som gradvis växer fram.
Det är f.ö. det enda som är bra med 5:an, för där finns en förteckning över allt sånt.

Nu betvivlar jag att nån läst allt det här, men skitsamma, jag skrev det mest för min egen skull.
Jag kommer garanterat fortsätta tycka det är roligt när spelen kommer, men den skräckblandade entusiasmen är för längesen försvunnen. Det finns väl bara en till sak att skriva:

Resident evil är dött, länge leve Resident Evil